Norrländska Korrespondenten – 29 september 1858, sida 3

nmi NN NT Gustaf såsom fästningsfänge! Han war dock ide någon förbärdad bof! Med tå rar i ögonen beråttade han, alt genom spelvassion och dåligt sälstap hade han på ett par är förffingrat fin ide obetyds liga förmögenhet, ywarefter han fallil på det orådet att skrifwa falska ffuldförbins delser, hwilket brott han war dömd att försona med trenne ärg fäftning. Stackars Gustafl han hade dlott en liten tid njutit friheten, och då genom obe kantstap med weriden förwerkat denfame ma. Som barn bemwufades hwarje hans steg af jöta mamma, fom höl honom innestängd på den afplankade gärden; och det war kanske just derföre fom han nu bewakades af knettar. Jag hade således äterfätt mina båda barndomswänner; men — hwilfen besyn. nerlig fontrast låg det ide i detta äter seende! Nu war det tiggargossen fom ftod der, en fin och bildad man, då her: remannasonen fatt höljd i brottets mans hedrande buldansdrägt. Tiill ofwanstäende fulfomligt fannfärs diga berättelse will jag slutligen meddela, an Johan för ide långe sedan war på