Norrländska Korrespondenten – 29 september 1858, sida 2

någon wisste att omtala. Gustaf war alldeles förstenad af fasa; men Johan och jag läste oupphörligt Fader Wär, förs wissade om att den, fom fan rått läsa det, bar ingenting att frukta af hwarken f—n efter trollen. Efter denna stormande natt, fom at drig går ur mitt minne, blef det cn mac fer morgon. Wi blefwo snart upphittas de af utffidade och wederbörligen trande porterade till byn, der den rika frun swimnade af glädje öfwer att sluta den förlorade fonen i fin famn. Äfwen Jo han oc jag blefwo emottagna med werk lig glädje i hemmet. Sedan förtjusningsfebern hade hunnit något tigga sig, fingo wi veta artfären woro intagna hpos en af grannarne, samt att den rifa frun anställt ordemlig skallgång efter sin son, som hon beskyllde de eländiga bondgossarne för att hafwa sloppat i någon brunn. Följden blef fluts ligen den, att wi blefwo förklarade oduge liga till wallgossar. Några dagar efter denna händelse res sle rifa frun till staden med fin gosse, och i samma ögonblick tog jag ert röran: de afsted af Johan, fom på nytt wandras