Norrländska Korrespondenten – 25 september 1858, sida 3

Likwäl fan jag försafra, att denna mid. bag war ganska treflig! Nätterna woro wål få, men salongen war gudomlig, oh wi saknade för ingen delen tjusande tafs felmusif. Lärkan jublade i det blå, göken bläste fin twåtoniga trumpet i en närbes lägen ef, tufendeloffångare sjöngo i fålls skap med myriader furrande infefter; och för att riktigt fullända konserten, tog Gustaf sin flöjt och instämde, medan Johan på ett papper ritade hang pors trätt. Man kunde icke tänka sig nägon större kontrast än dessa bäda gossar. Gustaf war snyggt klädd och hade ett ansigte af mjölk och bär, som kringslätades af ljusa lockar, då Johan deremot war trasig och solbränd fom en kolargosse. Såg man djupare in i deras blickar, få funde man i den förres endast läsa misstroende och skygghet, då mod och beslutsamhet lyste ur den senares ögon. Om en werklig konfinär på duken ätergifwit dem, fidana som de nu sutto i den djupa skogen, så stulle man fätt en sann bild af det förfinade och råa i nppfostringswäg. (Fortf.d