Norrländska Korrespondenten – 25 september 1858, sida 2

för ritning. Kunde jag någon gång fmys ga mig till ett ark papper, få klappade ban händerna af fröjd, och det dröjde ide långe förr ån han med ett kol hade tecknat af ett litet landskap. Jag blef förwänad öfwer likheten, men kunde icke nedtysta den wigtiga anmärkningen, att då buskar och blommor woro gröna och måängfärgade i werkligheten, war deres mot alltsammans swart på papperet. — Genom anwändandet af brunrot och bärs safter gjorde han snart min inkast om intet. Af dessa ämnen beredde han sig färger; od) nu må ni tro, att han mår lade flyden, fom i kolorit od lysande färgprakt wida öfwerträffade hwad jag sedan fett. Ehuru likheten för det mesta war högst frapperande, måste jag likwäl för ordningens skull strifwa inunder hwad taflan skulle föreställa. Detta war i ett afseende alldeles onödigt, ty min siil war wid den tiden lika swär att låsa, som instriften på Runamo, den man förfåt rade att ingen lård funde tyda utan att stå på hufwudet! Johan kunde dock med upprätt hufwud läsa mina trollrunor, lika få wäl fom jag förstod att bedömma hans konstycken, och derföre rädde den