Mina Barndomswänner. Af Pehr Thomasson. Jag fan aldrig utan djup rörelfe tän fa på min barndom! Den war ide utan fin ebb och flod; men ben war dod på det hela ganska lycklig, ty jag hade twenne trogna wänner, hwilka jag sedermera råkat i werldens Hmimmel under omflåns digheter, fom förtjena att bli litet närmare bekanta, emedan båda fom individer spelat en lärocik roll i ödets stora drama. Dessa mina barndomswänner woro twenne jemnäriga gossar, af lika älder med mig. Johan war en fattig stackare, som tidigt mist sina föräldrar och som nu dref omtring i byggden od) lefde på barme Hertighetens kringsturna nådesmulor. Min förfta bekantskap med honom stedde på bybaden, der han fatt på en fen och gret medan de andra barnen lekte. Jag fid snart weta att han gret för hungers stull och war ide fen att gifwa honom min smötgäs, fom han med särdeles glupstyet