Norrländska Korrespondenten – 22 september 1858, sida 2

TR MR RR nen, märfte det, ty man ilade fråm med purtiga häftar, wid sprakande facklors sten. Brudgummen red fråmft, otålig, på fin swarta hingst. Inom fort syntes det gamla enwåningsboningshuset med högt och tungt, bruter tegeltaf, swartnadt ar älder och med ett par långa storstenar. Men för qwällen stemtade det af ljus i alla fönsser, och månskenet loste utanför. Redan war skaran framme på gården brudgummen hade lemnat från fig fin håst och aid till bruders wagn, för att sielf bjelpa henne ur, då ett starkt elds sten plölsligt flammade innonför, synligt genom en sönster en trappa upp, fom tillhörde brudsängkammaren. Rutorna sprängdes, en eldsläga strömmade ut och slickade den mörka wäggen utanför; ett tyoligt jämmerskri, fom af en gammal qwinna, hordes inifrån brudfängfame maren, Tet år min stackars gamla amiual ropade Bågenflykt lemnade fin bruds res van räckta hand och störtade oförwåget in i byggnaden. Jnnan han återwände, fom en mängd tjenstefolk utrusande utr porten, och fire.