Norrländska Korrespondenten – 18 september 1858, sida 3

— —— ki gen är icke rätt passande, man duellerar ide gerna på fin bröllopsdag. Herr löjtnant, om ni wmwägrar, få uppträder jag helt högt bland gästerna oc förkunnar att ni är en skurk, oc att jag ide erkänner er fom flågtin. Herr baron! fade Bågenflytt, fom oaktadt fin köld, började att blifwa otålig för sädana tillmälen; fom ihag att jag är säker flytt, och att jag fan träffa en fågel i luften. Baron har sjelf fett det, om jag minnes rätt. Ja, herr löjtnant, men jag skjuter odfå sätert. Nefa ide längre, om ni ide är feg? seg? En Bägenflykt feg? Min flams fader stupade wid Pultava wid Kart den tolftes sida. Jag har sjelf luktat frutröt, men jag bar ej luft att släss med min hustrus fufin. Jag har swurit på att förr dö, än tilåta henne blifwa din bustru, daliga farll Tjugu steg — fort! Han räckte fram pistolerna och Bi genflykt tog den ena och wägde den i handen. LVetfafer, herr baron! jag walde hellre en fludfare.