Norrländska Korrespondenten – 18 september 1858, sida 2

Vrädda hans själ, oc) tillhöra honom ewigt! Så år Guds wilja, af min lek har dlifwit djupasie allwar. Guds ord har upplyst mig om att mannen kan helgas genom qwinnan. Jag skall rädda hans fjäll Hundra mig ide 3 detsamma inträdde herr Mandel med frynilig min och anmälde att allt war i ordning til wigseln. Fröken Selma gaf honom fin hand med wärdighet, och följs de honom ut, högtidlig med firitande blid. Baron Gabriel stod qwar, blek och före oryllad. Han rvrojde en god flund för diupad i tankar, med armarna korslagda öfwer bröftet, slutligen dä en stark musik af messingsinsitrumenter och kanonskott före tunnade wigselas slut, seratt han till och fade för fig sjelf: det maste ske, hon måste räddas, wärt stamtråd far icke bär ra denna flåd! Derpå gick han ut ibland gästerna, Selma wäntade förgäfwes att han skulle komma oc lyckönska henne, och sökte Hos nom ofta med fina blidar, utan att funs na uppträda honom, emedan han drog fig undan längst ned bland de mest obe tanta gästerna ehuru en plats flod ledig