Norrländska Korrespondenten – 15 september 1858, sida 3

.A — Du for bort, oh jag bar åldratå. Ad nej! tu är Mfönare ån någonfin, min Selma! låt mig göra slut på dina förbindelfer med denne Bågenflykt ännu är det möjligt, du är ännu ide wigd. Häradshöfdingen har lofwat att lagligen befria dig fran förlofningen. MNej, min gode Gabriel, det fan nu ef blifwa annorlunda, Du skulle ej ha farit bort till Paris, min kusin, och öf werlemnat mig ensam bland fremmande. Nu ullhör jag Bägenflytt; det är få beslutadt i bimmelen. Ad Selma, jag fanner din inbillning; Bågenflytt var aldrig fätt ditt hjerta, men han fär din hand, för det du menar dig hafwa fett yano wålnad wid forswägen. Nawall jag skall rifwa föns der Hela den förtrollningen med några ord. Häradshöfdingen har noga under. sökt allt, och fått weta allt; Bägenflykt war wisserligen i hans sällskap hos Winckler, och fick der ungeför klockan 10 på qwällen ett låtsadt anfall af swaghet, hwarföre han maste föras upp på ett gästrum, men ungefär wid elfwatiden smög han fig ut, tog fin häst och äter wände fiodan half tu på natten til