AA e2 ögonblick inaan wigseln begynaer. Han bar högst wigtiga safer att säga dig. För all del, tro på honom. Han är i allt pålitlig, fom du nog sjelf bör weta. Bed honom stiga in, fade Selma, och kastade en flyklig blick i spegeln; hon bleknade ännu mera öfwer sin blexhet. Baron Gabriel fteg in, hans ädla ans figte war mer än wanligt allwarligt, det tycktes fom om han nyss torkat bort tå rar ur fina wackra ögon, fom glänste af sållsam klarhet. Han war djupt sorg klädd. Selma gick ett par steg till hans möte och gaf honom sin hand, med en frågans de blid om hans sorgdrägt på hennes bröllopsdag. Min mor! fade baronen, din moders systers, min Selma, har slutat. Förlåt mig, att jag kommer sorgklädd. Men jag kan icke annorlunda. Baron Gadriel sade detta med en få sorgsen blid och ton, att Selma blef oroligare, och fattade att hennes eget bröls lop gaf honom anledning till dubbel sorg. Jag förftår. fade hon, i det hon futte fig och bjöd honom taga platå bred wid fig; jag är skyldig min närmasse