Norrländska Korrespondenten – 15 september 1858, sida 2

Mandel i ful gala flod i werandan och tog emot. De woro alla herr Mandels bekanta, wånner och grannar, ty Selmas bodde i Wermland, od alla derifrån bjudna hade ursäktat fig med det långa. afftåndet; den tiden fanns ej några ängfartyg, fom gjorde refor till ett nöje, utan en resa war ännu ett beswär. Ehuru smäherrskaperna i socknen allesammans arbetat emot den allmänt hatade, stolte Bågenflykts giftermål med anonyma skrif welser och sqwaller, försakade de ingaluns da att wara med på festen. J ett förmaf med uisigt åt gärden, stod Selma, färdigklädd fom brud, i bländan: de hwwi:t, med myrtenkrans, lik ett offer, blef och med swärmisk blick. Clara holl på att fästa hennes slöja, då hon hörde wagnsbuller på gärden och tittade ditåt genom det öppna fönr stret. Tet år han! Ack, Selma han fielf! utbrast Clara med hoögsta förtjusning. msmwilfen? frågade Selma något oc rolig. vIFår räddare, den ridderliga ynglingen, fom förde of hem i fin wagn. År ban också bjuden på bröllopet?