Norrländska Korrespondenten – 11 september 1858, sida 2

och beundrade honom högljudt. AE min rara gullgosse, nu fan jag lägga ihop mina ögon i lugn, nu är han wälförsedd och lycklig, men få förtjenar han det också! YJa, mor Sara, jag år i dag den lyds ligaste menniska, och för det har jag att tacka dig och din klokbet: aldrig skulle jag annars funna ha fått en få dyrbar brud. Derföre skall du också belönas vift: fåg mig hwad du wil hafwa, jag fan ice neka dig någonting! Tod, jag behöfwer ingentig, jag har tillvådligt förut i mina gömmor för mig till döddagar, och stag lemna efter mig ide få obetydligt åt min dotter. Men ett will jag, i natt, när min gullgosse kommer hem med fin brud oc den arans na brudskaran, då will jag toga emot er få att jag får wara i moders ställe för min rara gullgosse. Ja jag har ämnat bedja dig derom, min gamlå amma Ja, fide gumman, jag ffall fålla allt i ordning till dess j kommen, ljus stola brinna öfwer alt alla fönsier, allt skall fyras sttälande och frätligt. Ru återfår mig en faf, fade Bägen