Norrländska Korrespondenten – 11 september 1858, sida 2

J de samma lommo fru Mandel och Clara. Jag har den äran att presentera min fästnö, fade Bagenflykt med omorfånds lig föferhet od steg upp. De begge fruntimmerna sågo förwånade på Selma, men när hon biott flog ned ögonen, och lät Bägenflyft behålla hennes Hand, började de att lyckönska hen: ne fom fäsimö. Från ben stunden tillbragte Bågenflykt ywarje eftermiddag yos Mandels, gynnad af wården, beundrad af wärdinnan, och tald af Clara. Selma fortfor att wara fåordig och sluten, men lyssnade som en förherad på Bågenflyft, oc då denne i sallskap med gubben Mandel, såsom förmyndare, begårde hennes tille ständ att taga ut lysning, darrade hon wisserligen ett ogoublicr, men gof sitt bifall. Lysningen wäckie ofaniligt uppseende i sockan, och inom fort öfwerhopudes frös fen Selma med bref från bekanta och obefanta, flågringar och oskylda, och af wisade friare; hwar och en anförde nås got dåligt drug af Bågenflyft, han war ruinerad, spelare, drinkare, wällusting,