Norrländska Korrespondenten – 8 september 1858, sida 3

ordentligt i ett glas på hennes toilett. Beundraren tycktes ha osynliga tjenfis andar. För hwarje dag greps hon alltmera af denna hemlighetsfulla hyllning, ehuru hon anade hwarifrän alltsam mans fom. Löjtnant Bägenflyft, som wid sitt första personliga besök föreföll henne ryslig, blef småningom förledande och ljuflig för bennes inbillning. Hon kände fig dras gen liksom af en förtrollning att ständigt tänka på honom. Fru Mandel talade ocksåä om honom med uttryck af högsta förtjusning, det fanns i hennes ögon ingen slåtligare och artigare adelsman, än han; alt emellanåt skickade han henne skänker af wildt, den ena dagen en hare, den andra ungs fogel, den tredje rapphöns, den fjerde ätminstone framsfogel, alltid med helsning till hennes nåd. J Selmas öron tonade hela dagen bes undrarens morgonhyllning, hela dagen inandades hon hans blommors doft, hela dagen hörde hon hans beröm frän fru Mandels läppar, och hon är blott af bang läckra gäfwor; sålunda förföljdes hon ftåns digt af honom, han smekte alla hennes sinnen. (Forts.)