Norrländska Korrespondenten – 8 september 1858, sida 2

D då kommer man lätt i dåligt rykte bland tjenfifolfet. Du tyder redan om honom, Selmal fade Hanna, efter du tager honom i förfwar. FJag fan ide älska Honom ånnu, fwas rade Selma undergifwet, men jag mås ste lära mig det, ty han är min utforas de, han oc ingen annan. Men om det fan bewisas att han sjelf, och ide hans wälnad syntes i ffos gen, fade Hanna, od att han år en bes dragare, fom will begagna fig af din ins billning? uTImöjligt, du hörde ju sjelf, att han fade att han warit hos en wän hela natten, och i sällskap med din fäftman. Hanna teg, utan att funna reda fig ur den intrasslade frågan; det bref hon fått af Bägenflykt från häradehöfdins gen tycktes bewisa sanningen af hans uppe gifter. F hörden ju begge, fortfor Selma sorgsen, bhuru han lidit för min fful! jag kommer nu ihäg att när befmwärjels jen framkallar en menniskas wålnad, få lider hon deraf på ett grufligt sätt; jag hade glömt detta när jag gjorde det före