Kloka gumman. (Forts. fr. föreg. n:r.) Brefwet war odså besynnerligt. Tis serligen skref aldrig den allwarlige bås radshöfdingen några fänslosamma ut gjutelser, utan alltid helt kort och godt, men denna gången war det alltför fort och intet godt: Efter löfte ämnade jag tillbringa aftonen hoc herr Mandel, men då jag på wägen erhöll underrättelse ott den person, fom jag då helst önskade träffa, rest bort för att njuta angenämare nöjen ån mint sällskap, fi stadnade jag hos löjtnant Winckler den korta tid jag Hade ledig, och refer nu genast, nödgad af mina affärer, bor: på en längre obe stämd tid. J detta bref fanns ingen öfwerskrift intet min älskade fåfttmö min hjertansfär eller dylikt, fom håradshöfdingen annars brukade, oc öfwer namnet ide me ra din i döden trogna Fredrif, utan der fiod, fåfom under ett utflag: enligt protokollet, FTF, ditsatt i tanfarna.