håret, och ryckte mig upp i luften, iyckte jag, och slängde mig långt bort i en mört siog, orediga bilder swäfwade omkring mig, men jag har icke nägot klart minne af hwad jag såg, ty jag led så mycket efterät. Fötst sednare på morgonen blef jag bättre och red hem. Herre Gud! hwad den löjtnanten är för en hederlig karl, fom sjelf är sjuk, och ändå kunde tänka på mitt biftygn! fade gubben Mandel, hänförd af beundran, och smuttade på fin toddy, utan att fomma ihåg att han drad enfam. eMen hur sick löjtnanten derborta höra om biftygnet? frågade fru Mans del. Det fid jag höra hos den kioka gum man på eftermiddagen, då jag war hos henne, för att få något botemedel för egen räkning. Hon hade wål fått weta händelsen af några bland folket, fom was rit här i går afton på dansen. Nå, men ide skadar en toddy, löjtnant Bägenflyckt, menade gubben Mans Del, den är just stärkande. Att taga sig en toddy, år fom att flå en brodd i, fa boffmeden. Löjtnanten höjde sitt bröst ett ögon