Norrländska Korrespondenten – 4 september 1858, sida 2

Winckler, jemte flera wänner, hwaribland häradshöfding FT, Häradshöfding Fr! min fåftman! utbrast Hanna, mwar ban der? Det är omöjligt, en mil härifrån utan att fom: ma bit. Hur skall jag förklara det? BlJasä!, genmålte löjtnant Bägenflykt, jag wisste ej att bäradshöfdingen hade fin fåftmö få nåra. Det funde man ide fe på honom. Han trifdes förträffligt bland of ungfarlar. Het är omödjligt! fade Hanna. Men hvad war det fom hände löjte nanten? frågade fru Mandel, jag är högst nyfifen. FHet war just wid midnattstiden, då wi ännu futto wid ett litet konversations, spel; jag hade icke druckit mera än ett par glas swag punsch, oc ändå angreps jag af en plötslig swindel, föll ned på golfwet, sanslös. Efter en halftimma äterfich jag medwetandet, genom mina wänners omsorg, men funve ide deltaga i deras sällskap, utan måste föras upp på ett gästrum, der jag låg wanmäktig hela natten, i swåra plågor. Första ans fallat war likwäl wärst, det war spöklikt: liffom en stark hand tog mig balifrän i