Norrländska Korrespondenten – 4 september 1858, sida 2

ömmaste delar, wärdens näsa och wårdins nans fåfänga. Samtalet mellan honom och dem löpte lätt och ledigt en god stund, de trenne flickorna tego, och drucko sitt the. Bågens flykt lät äfwen serwera sig dermed. Sä trefligt! fade herr Mandel, min näsa är bestämdt bättre; nu skall löjtnanten göra mig sällstap med en toddy; jag har riktigt pinate, jag fan ide gerna dricka toddy ensam. Jag blef förtjust, när jag fick fe löjtnanten komma i alllen, och tänkte genast: nu fan jag få mig en toddyl En bricka med glas och en kristallflaska med konjak sattes framför gubben, som började att med mycken omfländighet til: laga en toddy. FTZar få god, herr töjtnant, och förfe fig; det är äkta Jamaika, jag har några balfbuteljer qwar af mitt gamla lager, jag har fått från Schlegel wid Tyska brunnen i Stockholm, det är en konjak, fom ide har fin life i werlden, fom eld med en luft, att den fan wäcka upp en död, det finnes ide en droppe watten i den, den är nog nitton grader stark. War få god! Känn, få den luttar!