Norrländska Korrespondenten – 1 september 1858, sida 2

TAAää samma synd som wi, att wilja se sina tillkommande mån. De äto också af red: sa förhexade salta strömmingar, som wäcka en olidlig törst och lade sig att sofwa, utan att drica. Den som i drömmen stulle komma och gifwa dem watten fluls le blifwa mannen. Den äldre drömde att hon törstade och ropade efter watten. En man fom od) rädte henne ett ftort glas med kristallklart watten. Hon vyds te det åt sig med häftighet och drack med wällust. Då hon druckit, säg hon upp på mannen, som gifwit henne wannet. Hon bestref yonom just sådan som det ansigte jag i natt säg i stogen. Och han sade til henne hänleende: jag är Satan! Du tillhör mig! : ngul fadars lida! utropade Clara, och fnåppte fina händer. uSådana galenffaper! fade Hanna, oh fnydte på naden. J stolen få höra flutet, fade Selma, ydet är rysligare. Efter någon tid dlef den yngre systern förlofwad med en uts märft älskwärd ung man. Den äldre fyftern fattade en oemosftåndlig lidelse för den unge mannen och då han bemöts te henne med köld, förswann hon från