nom bemådandet, att hos Hela håren ins gjuta ett orubbligt sinneslugn, ända från soldaten, fom utförer fina rörelser under kulornas hagel och kamraternes fall i leder: ne, till officern, fom ordnar des, oh ge neralen, fom leder det hela på det mid: sträkta slagfältets labyrinter (irrgångar.) Men detta lugn år ide kånslolöst, ide mefaniskt. Det finnes i finnets rörelfer, lif: som i kroppens, en tyngdpunkt — centrum gravitatis — som flyttar sig för hwarje rörelse, men också, när denna blott I pewarag, gör ett misssteg omöjligt. Säle. des är krigaren ide utan kånsla i striden. Ja, denna länsla kan stegras till hwilken häftighet som hest, blott tyngdpunkten ej förloras, lilsom Czar Peters bildstod hwilar på en enda fot af hans häst, på hwil ten han ilar till striden. Hwarje soldat, fom strider kallt, fom strider utan känsla, fom strider mekaniskt, år en dålig soldat. Den känsla, som lifwar en sann soldat, är fosterlandskärleken, hwilken går som en gemensam själ genom håten. Denna är wisserligen en annan känsla ån åran, men den sednare samman smålter lätt dermed och tjenar under ftundom i def ställe Napoleon fade en gång (i Egypten) till fin stridsfärdiga hår, att Pyramiderna, icke Frankrike, nedblickade på densamma, historien, seklerna, i stället för fäderneslandet; men han behöfde ide näm na mer ån en af dessa, iy han hade förut jammanfmålt dem båda i soldaternas hjer tan. Den krigare, fom jörgäter äran, fan ock lätt förgåta fådernoslandet. Histerien är ide utan exempei derpå. Anm.: De inom () stående små förs klarmgar äro, för läsare bland menige man, ullagde af G. L. T. ) Bapard, en af Frankrikes dyadigasse hjeltar, wanligen kallad: Riddaren utan fruktan och tadel. Dog 1524. Hwarjehanda. Tobaksrökandet år ingenstädes större eller allmännare ut bredt än i Chili. Här roker hela werlden, förnäm och ringa, gammal och ung, man och qwinna, på alla tider af dagen och på alla ställen. Cigaretton af wälluktan. de tobaf fer man brinna ide endast på gatorna, kaffehusen och sällskapsrummen, utan till och med i kyrkorna, och icke alle: nast hos de troende, utan hos sjelfwa presterna, fom med allwarsam min ej läpga cigarren tjrån fig under utöfwandet af sitt heliga embete, utan emellan hwarje! mening af fin predifan utbläsa ett molm af todafsröt Folket i Chili, af alla folt på hela jorden måhända det bigottafte anser endast under ett moment af fin guds tjenst jig förpligtade att afftå ifrån cigar. ren: når presten höjer den heliga hostian, då slockna cigarrerna och alla hufwuden sänka fig; men få snart presten åter har satt kalten på altaret, ljuder genom hela templet bullret af eldstålen och flmtan och snart blandar sig tobatsröken med den helga röfelsen. — — Med Höngvoerh. Tillstånd