Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1858, sida 2

den unga damens opasslighet snart skall gå öfwer. Derpå räckte han sin hand ät Clara, fom gerna gaf honom fin; ban trydte den lätt och fade: 7IJag trycker få gerna en få modig och mennistowänlig band! Fars wäl! jag känner bestämdt att wi skola rå kas åter, om ide förr, der alla goda hjere tan mötas. Farwåll Derpå sprang han upp i fin wagn, helsade ännu en gång, med en fmwänge ning af fin hatt och för. Flickorna stodo ett par ögondlick och fågo efter den bortrullande wagnen. Svart syntes den ide mer, od allt fyns tes dem fom en drömfyn, Selma hade blifwit få redig, att hon på egen hand fmög in huset helt tyst, oc) begaf fig till siit rum. Clara och Hanna följdes ät till fin ges mensamma kamware utan att måga mwåcta någon i huset. De lade fig, men fin go ide sofwa, de woro uttröttade af nats tens många äfwertyr, och fruktade att ha blifwit bemärkta fom fränwarande oc för en möjlig redogöre se inför den firän: ga fru Mandel följande dag; de gisfar de nyfiket bit och dit om hwem den obe