Kloka gumman. (Forts. fr. föreg. n:t.) Den obekante wände sig och fade are tigt: allen år få lång! Tillåten mig att föra ända fram till hufet! Clara hann ide swara; hästarne fvängs de in i alleen, och innan Clara kunde hitta på någon inwändning mot att fara ända fram, stannade wagnen wid grinden ull gärden. Den odekante hoppade af, öppnade sjelf wagnsdörren, fällde ned fotsteget, tog Clara hastigt om lifwet och lyfte henne ned på marken, samt räckte banden till hjelp åt de begge andra. Utan att förråda minsta nyfikenhet om deras personer eller uppförande, oc utan att göra någon anmärfning, ide ens med en blid, öfwer felen, i deras klädsel, bur gade ban fig och fade: SFag tadar hjertligt för det stora nöje jag få oförmodadt fätt njuta, att föra få älskwårda damer hem: det war en lyc ka fom föll från skyarna; jag hoppas att