Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1858, sida 3

utan att weta hwad hon gjorde, mellan Selma cd) de frustande hästarna. Hennes rosenanleje lyste af hjeltemod, hennes späda liljehand hotade, hennes klara barnröst ljöd befallande, oemorftånde ligt: Stanna! i Guds namn! Häsdarne stegrade sig och stannade liksom fordom Bileams mula för engeln med det dragna swärdet; kusken waknade, fom den falske profeten, til befinning och drog åt fig tömmarna. Hanna fom Clara till hjelp och de förde Selma i såkerhet på sidan. Cgaren till wagnen, en ung man, kastade af fig fin kappa och ilade till deras biständ med en flaska eau de cologne, hwarigenom Selma snart äterställdes, få att bon kunde resa fig, stödd på fina bege ge wäninnor. Den unge mannen tog af fig hatten och fade, med en blid af synbar beuns dran, till Clara: Den fom är måftig en få modig mens niskokårlek, fom ni, min nådiga, är säkert oäså försonlig od förlåter mig den skräm sel, för hwilken jag mot min wilja utsatt eder alla, och tillåt mig nu, att fom en angemån botgöring få erbjuda eder mir