Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1858, sida 2

Ea folkilsken tjur! slrek Hanna, han flängar ihjäl oss! Clara rusade upp på gärdesgärden fom en fatt, tjuren fom allt närmare, ref upp tufwor med hornen vd rämade rysligt, troligen uppretad af de hwita lakanen. Hanna od Selma mäste anstränga fina trafter och äfwen klättra öfwer gärdede gården. Clara fom först öfwer, Hanna och Sele ma redo på höjden af det hwassa stängselwerlet, då tjuren hann fram, och stötte som en murbräcka på gärdesgärden midt inunder dem, få att den wacklade; Ilyds ligtwis stod den fast, och de begge sidorna föllo ned på andra sidan, i såkerhet för tjuren, men lemnade qwar på flörare na hela styden af fina klädningar. En stör flaggade grannt med en flik ur Sel mas blå sidenrock, och en annan bar grå wimpel till minne af Hanna. Nu war dock det wärsta öfwerständet, ty blott ett litet stycke återstod tid forås wägen; de gingo genom en rensad storskog på mjuk mossa och anlände till det efterlängtade målet. Der stod högskogen vysler och mört i