— 3 Tidningen Dalpilen läses: Mera pengar! Mera pengar! Sedan wi nu ändtligen i wårt kära fädernesland intecknat nästan allt fom ins tecknas kan, sastigheter, lösören, ja till och med heder och ära (personlig borgen), och i glädje och luft stökat öfwer med afitfamr mans, få höres numera från alla landsändar ej annat rop ån mera pengar, mera pengar! O du min älskade Salo: mon Heine! will du ej ytterligare lemna oss några hamburger mark på wåra arma jordlappar? Wi äro i största behof af kaffe, foder, fiden och champagne samt andra nödwändighetswaror. Tag wåra skogar och wåra grufwor, men hjelp oss. Begär hwad ränta som helst, wi anse det för en bagatell. Kom oc köp hela Korsnäs. bolaget och Dala-jernwägen, wi fråga ej efter rabatten blott affärerna gå. Ja det är mans en sak att tänke på. Skåningar, Wermlanningar oc Göthe borgare få nu ytterligare hypothekslån. När alla dessa lån en gång skola betalad, och betalas måste de, ehuru mången twiflar derpå, då går det med oss alldeles som det gick med Jtalienarne wid Göthernes eröf. ring. Landets infödingar bli arrendatorer, hälftenbrukare eller torpare, med den ffillnad att Götherne eröfrade med swärdet men hamburgarne med blanco-kreditlappar. Emellertid torde wi genom de nya lånen ånnu en gång få en gyllene tid innan eröfringen slutas. I södra Swerige be gynna redan tyskar och danskar såtta sig i besittning af egendomarna, under det en mångd allmoge utwandrar til Amerika. Man indillar fig att Swerige skall bli ett spanmålsexporterande land, men biskop Agardh har wisat att wi ej kunna täfla med utlänningen i framalstring af säd, ty wår såd blir alltid dyrare att producera, och att exportera hafra (det enda fom nu går) utfuger wår jord, men får gå, ty wi behöfwa ständigt mera pengar, mera pengar.