Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1858, sida 3

ligt på min gård! Puff! puff! puffla BHet pasfar idel fade fru Mandel. Men gubben war längesedan undan hennes förmaningar, och öfwerst på flipe pan. Oif aft! befallde han, i ordning med musifen, fiol, trumpeter och trums mor, ställen upp eder allesammans och hurren för hwart skott, få det hörs kring hela focten! Tre flott smällde efter hwarandra, åts följda af hurraskrän och allt det oljud som kunde åstadkommas af ungefär fy ratio gaphalsar, mån, qwinnor och barn Genljudet dänade kring faltet ur d angränsande bergen. Herr Mandel stod i krutröken med lun tan i Handen, stolt fom Napoleon wi Toulons belägring, och tjock, fom fånge på St. Helena, lyckligare än han. Nu smällde fjerde skottet, puff! kano nen hade förladdning med gräs ånd til mynningen, studsade och gaf gubbe. Mandel en flöt, få att han tumlade of werända, en baklänges kullerbytta, wär dig en pajozzo, utföre klippbranten ne på det dukade bordet, fom skakade, liksor wid en jordbäfning, men stod fast på fin fyra fötter i gröngräset. (Forts.)