simpelt att fara till kryddkrämarns, de ä adel, gubewars; wi ha bjudit flera från Upsala, de ha också skickat återbud i sista stunden, det kostar för mycket i skjutspengar kantänka, man bryr sig icke om gamla wäaner, när man ide har dem på nåsan; jag skulle ingenting säga, om jag wore i nöd och fattigdom, men när jag bjuder på en hel helg, och har allt fullt upp: jag har slagtat en gödkalf, twå grisar, tjugo kycklingar, och gjort i ordning tårtor oc geler! Herre Gud! hwar skall jag nu göra af hela Herrlige heten? vc, mamma lilla! wi ska smörja of sjelfwa. Si, jag har flyttat ut på lans det för att ha trefligt! Hwassa? flickor, ffa wi intet smörja of? frågade Mans del. Het passar inte, min söta wän, att säga smörja fig. Nog wet jag att du fan taga öfwerflödigt till bästa, men hu: ru ffa wi fyra fina fruntimmer funna hinna med allt hwad jag lagat til? Göm få länge, wti funna ha trefliat hela fjorton dagar oc) slippa den ewiga sillen och fpenaten! vSå du talar! passar det? Och fan