Pen redlige Landtmannens sång. lag vill åt Gud förtro min lefnads öden. Och göra hvad som rätt och nyttigt är. Den flitige har alltid nog, då nöden Men tusen sorger lättingen förtär. Blott för vår möda vill oss jorden nära, Med lugn och hopp vill jag min åker så: Ett fridsamt arbete är lifvets ära Och Guds välsignelse den lön vi få. Jag hålla vill de heliga budorden, I medoch motgång göra hvad jag bör.; När hagelskuren slår mitt ax till jorden ; Och eld och brand mitt hus och hem förstör: Då vill jag äfven nöjd och tacksam vara, Ej knotande mot Guds beslut och råd, Men under -bön och flit min tro bevara, Att Gud är god och hoppas på hans nåd. Men i den goda dagen af min lefnad, Då lyckans engel klappar på min port, Då skörden lyckas, och då frid och trefnad UItaf mitt hem ett litet eden gjort: Då vill jag ej för mg allena njuta, ! Men dela med mig af hvad himlen gaf, I Och aldrig någon från min tröst förskjuta, Om jag ej kan hans börda lyfta af. Till Dig, o Gud! min rörda ande beder, Du vårdat mig och ledt mig underbart. Nu grånar hjessan, och min sol garj : neder: Min ande anar att dig möta snart. Välsigna mina barn, mitt hem, min maka, I Och lär dem följa hvad din lära bjöd; Och när du kallar mig en gång tillbaka, Blif deras fader, deras vän och stöd! Hwarjehanda. För myckct och för litet ffämmer allt. N. Pr. Jeitung berättor: Huslrun til en wälbekant herre i Ber lin skänfte sin man på hans födeljedag bäromdagen en dorbar nattrock, fom bon köpt hos Louis Landoberger. Den anges nämt öfwerraskade mannen proberar den, och fe — det befinner fig att natirocken är minst 10 tum för lang. Om natten utbryter ett häftigt owärer — den ångade liga frun stiger upp od tänder ljus, un: der det hennes herr man sofwer den iätte färdiges sömn. För att ej wara sysslo lös, tar madame far, näl od) tråd sam: nattrocken och tager af denne de 10 :ummer, fom den år för långa. Da owåä dret rasat ut, begifwer hon sig åter till sängs. Nu tillbörde familjen en mycket beskäftig swägerska, en rigtig ottefogel. Ander det hon så på Lördagsmorgonen spejar onfring, får bon syn på nattroce fen, oc för att bereda fin swåger en öfwerraskning, tager bon den och klipper af den ännu 10 tum, samt hänger den sedan ordentligt på fin platå. Tirig:, under det mannen ännu sof, begifwa sig de båda damerna ut för ott göra inköp vå torget; herrn stiger slurligen upp, flår der sig för att begifwa sig, sedan han frukosterat, till sitt embetorum, men tillsåger pigan innan han går, att bära nattrocken til en i gården boende ffråds dure, med befellning att taga af denfams ma 10 tum. Om eftermiddagen, når familjen är samlad fring kaffebordet, år terslickar skräddaren den salunda för treds je gången förfortade nantrocken, fom, ånyo profwad befinnes nu wara jemt 20 tum för fort och ega utseende af en sorts lang ftroia. ma mv ——y—ä T.—ä—kkP— 2f ?!;7::