Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1858, sida 3

grähärig. Derföre kan jag ju icke wälja någon af dem. Kord jag kommer ihog en dylik historia nu, fade Hanna klivpskt. Nå, berätta bara! skrek Clara. FJag war med på ett sådant försök i sällskap med en lika widskeplig toka som Selma, men icke det minsta så söt och älskwärd, utan en flygga. När wmwiwafe nade om morgonen od) befigtigade wåra kransar, fatt det i min en gåsfjäder och i hennes ett nöthär. Hon fick werkligen ett nöt till man, men det är då ide nås got owanligt, jag tar dock aldrig någon gåg lr Men fer du ide Huru det flår in; Hanna lilla! fade Selma med firåtans de blif, du är ju förlofwad med en jurist, en skrifkarl, fom lefwer af sitt hufs wud och af fin gågpennal uDTet må wara huru det wmil, fade Clara, fom lyssnat med nyfifenhet på Selmas berättelser; jag will gå i natt, söta slickor, wisa mig den wänskapen att gå med mig begge twål (Forts.)