ma gång liksom psalmtoner; den förra blef gift med en ryttmästare, den fednare med en prest. Min mor talte om ett par af fina wänner, fom också pröfwat dylika öden. En ung flicka ställde en midfommars natt på sitt bord trenne glas, ett med win, ett med öl, ett med watten; om måls naden skulle komma, och toge winet, blef. we fästmannen en ädling, toge han ölet, en borgare, toge han wattnet, en jords brukare; om natten, medan hon läg i halfslummer, fåg hon werkligen wålnaden af en ung man, od) trodde att hon drömt; men när hon om morgonen säg år, war winet utdrucket, och en wärja låg på golfwet, utan att någon wisste huru den kommit dit. Wärjan gömdes och bortglöme deg. Ett par är derefter blef hon werfs ligen gift med en fapten, fom war adelds man. Sedan de warit gifta ett år och mydet lyckliga tillsammans låg hon sjuk. Händelsewis skulle kaptenen taga fram något i ett henne tillhörigt skäp, oc bits tade på den bortglömda wärjan. Han betraktade den med bestörtning oc fade: hår är min wärja, fom jag förlorade midsommarnatten för tre år sedan på ett