Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1858, sida 2

des helt sakta i sommarhettan af herr Mandels stalldräng, eller rättare sagt hästarna gingo sjelfwe, fom de tydte, hemåt, under det Lasse på kuskbocken nice kade den ena tuppluren efter den andra; flickorna kunde derföre utan fruktan för hans öron utbyta sina tankar. Jag will bestämdt gå i natt! fade Clara, ad, det skall bli få roligt att få fe fin blifwande man! Det år nu för besynnerligt att jag ännu ide har fått någon friare, Selma har få många, oh du Hanna har åtminstone en fästman redan! Det är bara galenskap alltfammand; fade Hanna, fåringen är en riktig hexa, och når jag träffar min fästman, skall jag bedja Honom anmäla henne hos landsåe höfdingeembetet; hon bedrager och narrar säkert mycket enfaldigt folk. Jag fan åtminstone ide skylla henne för att ha welat bedraga oss; hwad hon talat om att fe en wälnad wid midfoms marnatten, bar jag hört förut, fastän på annat fått. Twå af mina wäninnor lygnade en midsommarnatt wid en korswäg, den ena hörde hofslag däna, utan att se nägon ryttare, den andra hörde på sam