Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1858, sida 2

hennes hand tid afsked och fade: IJag lyder dig helt och hållet. Emellertid far jag nu till löjtnant Winkler; få fe huru lyckan gynnar mig der; tappar jag fper let, få skaffar du mig lyda i kärlek. Frö fen Selma är werkligen intagande, när man wärderar henne rått. Farwäl, får ra Sara! gamla hederliga skyddsengel, du halp mig fom pojke få ofta från firyf af salig pappa, du har sedan hulpit mig i många fmå affärer, fan du nu skaffa mig den rifa Selma, få fommer jag ifrån alla de satans bekymren för björnarna i Stockholm. Farmwål! Klockan war redan fem då löjtnant Bägenflykt lemnade Saras fluga. Utan: för i skogen gick hans swarta springare helt stilla och betade nära intill stugan; han wisslade blott, hästen kom lydigt till honom, swängde sig upp i sadeln, och red i sträck fram på skogssligen. Det hör till kännedomen om löjtnant Bågenflykts lynne, att han war lika öm om fina hästar, fom sträng mot sitt folk. Följden war också att hästarna lydde honom såsom hundar, och folket fom wars gar. Kaleschen med de trenne flickorna för