Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1858, sida 2

se skall taga fröken Selma, hon har twå stora bruk och mycket penningar dessutom. Min gullgosse, stackare; har ide något gull ban, annat än sitt gullhjerta. Wet du såkert att hon är rif? frå. gade löjtnanten ifrigt. 30, jag har hört af köksan hos Mans dels, fom har fruns förtroende, att fas dren lemnat efter fig öfwer tvåhundras tusen riksdaler åt henne. Mandeln år hennes förmyndare, oc den är ide froår att knäcka. Hon skall ha en bror, men den lär ha stannat utrikes för altid. Men jag fruktar att fröken Selma ide blir mig bewågnare ån någon annan. Jag har werkligen förlorat modet fom friare, efer få många nederlag. Aar lugn och gör fom jag säger. Jag fänner flidan både utan och innan. Hon skall blifwa min guugosfes egen dom med hår och bull och gods oc gul innan ärets slut, få sannt jag heter Sara Turf! Så hår skall det gå till. Derpå meddelade gumman sin listiga plan åt sin gullgosse, som lyssnade ifrigt, långesegan erfaren af klokheten i alla hennes räd. När hon slutat, tryckte han tacksamt