Att under veckan regn ej föll en tår. fallera etc. Nej, stopp! deri ha vi just icke rätt: I måndags, Saradagen, kom en sqvätt. Så litet är ej värdt att tala om. För ordnings skull ändå den tåren kom. Hvad himmelen ej gaf, gaf jorden mest; Det veta kaffesystrarne ock bäst. Och köksan hela veckan haft bestyr, Att under kokarn ständigt hålla fyr. På måndan: Söta Sara lycka till Allt godt, som du dig nåensin önska vill. Jag varit hos sex Saror utom du. — Och ändå är ej klockan mer än sju! — Nu in med kaffekokarn numro ett. — Gud signe den som kaffet oss har gett; Ack, kära syster, håll till godo blott! -Ackl sådant kaffe förr jag icke sått!En vandring börjas nu af systrar mång, Och alla skola tala på en gång, och blommor och buketter hagla nu, Och öfverallt hörs söta, söta du! Och sen man fått sig koppen numro fem, Då börjar man att tänka på gå hem Men uti systrahopen hörs en röst: vJjll Sara Snabbelind vi måste först! Jat ja — Och nu på nytt det blir ett spring Att krinoliner flägta vidt omkring. — I norden äro vi ej vana just, Att emot krinolinen stå en dust — På detta sätt hälls hela veckan ut, Och önskan är: att aldrig den tog slut, Och kafferep och mojprat tidsfördrif. — Det vore väl ett paradisiskt lif! Ja, roligt skulle vara till att se, Om innehåll af alla kopparne? Af skyn togs bort, och den det sammanhöll, Tills himlatåren ned som regnet föll. Då är min säkra öfvertygelse — fallera. Att jorden vore när förgängelse. — sallera vid denna tanke häfves allt värt mod. — fallera Om jorden dränktes i en kafseflod. — sallera etc. Calle. ——— r-— —.—rnqRnnnuumwr—e2evR MMMM KSSnnnnnn———NNM f FP H ) t I