Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1858, sida 3

lögn, öorsöka Men t hos t har, bade lärt t har, a har en så föroch så unnad ernas inder te på es når ntet. Stat r fagt terffas å Det taflor, bar y han r det 1 och aliga, lunda Stat undat a Res hbwils ftåller flund. dock rester indra; ch Lu böter Svane röder, bwil: föres m. anförs ord. tt en vågar men m det ind af staten skall dela dem ut, få att ej striden qwäfwer allt ewigt til slut: Att ej wid jorden menniskoanden blir fäst, gömmande orden: men fran är hår blott en gäst. Själen har ffiften; den fan ock hungra i nöd. Wi — säger skriften — lefwa ej endast af bröd. Trädet behöfwer mer ån hwad mullen det ger: Himlen deröfwer giuter sin daggdroppa ner. Himmelens dyrkan hwilar på sanning och rätt. Staten och Kyrkan utom hwarandra ej sätt. Ej blott den ena gafs ät wår tro och wärt hopp. Båda förena Söndra ej själ ifrån kropp. Sliljda i orden, ett dock i anda och bud, båda på jorden skola förhärliga Gud. 2:o. Ur Herre och Bondpraktika eller pragmatisk läsebok för hwem som heldst. J hög förmälning stat och kyrka här stalldes såsom kropp och själ; blott så de gifwa lif och styrka. åt enskildt och ät allmänt wäl. Men honom we, som sönderdelar hwad Herren sjelf förenat har! J tanke och i werk han felar, och felet ofärd med fig brar. — Priset på de wanliga små Almas nachorna, har af Kongl. Maj.t på Weten skaps Akademiens derom i underdänighet gjorda ansökan, blifwit förhöjdt med ett och ett halft öre, få att denna lida skrift, fom hitills kostat 4 ff. beo eller 12 J öre, hädanefter kommer att betalas med 14 öre tmt. Aftonbladet klandrar på goda skäl denna regerings handling. — Den starka warmen fortfar ännu hår på orten, hwilket gör attlandtmanmen hinner med knapp möda afsluta flotten förrån sådesstörden widtager. På flera stållen häromkting år skörden börjad både med Rågen och Kornet. — K. Mit har, enligt Posttidningen, under den 30 sisitlidne Juli, uppå derom gjord ansökning, bewiljat landtråntmåftaren i Jemtlands lån, hofsekreteraren C. W. Lindal afsked från nämde landträntmåäår staretjenst. — Den Atlantiska telegraskabelns ned: säggande har lyckats, är den glada un. derrättelse fom telegrafen warit sysselsatt att sprida kring alla delar af den civilife rade werlden, och denna nyhet war få mycket angenämare, fom den knappt mar wäntad. Efter de twenne misslyckade före föl, fom under detta och förlidet år blifvit giorda, tycktes äfwen bland de sakkunnige hoppet om en lpålig utgång på tet flora företaget hafwa betydligt sjunkil. Så mydet ftörre och mera berättigad är derföre iriumfen nu, då det, alla swårigheter till trots, lyckats; och på samma gång man har ffål att glädjas öfwer en af den menffliga fulturens största segrar, måste man stånka fin beundran åt den ihärdighet och kraft, fom, utan att afskräckas af upprevaDe motgångar, gör nya ansträngningar för att winna sitt mål och slutligen äfwen winner det. (A. B.) — Wid auktion i Wesierwik på det grafkor, fom borgenärerna i en fonfurgmassa, efter hwad wi förut berättat, be slutat skola försäljas, inropades det för några riksdaler af en af stadens innemwås nare för att återskankas åt gäldenären. Jngen af de ftrånga kreditorerna höjde fin röst; de hade talat ut, fåger med anledning håraf en af stadens tidningar. — Angående tildragelfen å ångfartyget Hudikswall hafwa wi, yttrar Äftonbladet, från tillförlitligt håll förskaffat oss nedanstående upplysningar. Då fartyget på återtesan från Wesierås, 2:ne mil härifrån, passerat en udde, på några famnars afstånd från land, hade ropars: Det föll en person i sjön . Kapten Andersson hade då genast låtit stoppa maskinen, men emedan fartyget gick få nära land och det mar mörkt, hade det ide kunnat backas. Båt hade från babordssidan genast utsatts, och trenne af besåttningen hade skyndsamt be gifwit fig ut, men ide fett ringaste spår efter den i sjön fallne eller hört eng något ljud från stranden. Fartyget hade derefter ajort rund kring stället, hwarefter, då ins genting afhörts, resan fortsatts. Nägon stund derefler hade en af passagerarne, som uppgifwit fig wara skollärare, uppkommit på kommandobryggan och anmodat faptenen göra insamling åt den omkomne, fom efterlemnade stor familj i fattiga omflåns digheter. Kaptenen hade då swarat Det går ej an nu i detta hwimmel, men ffajfar herrn fig en lifta, få skall jag tedna 5 rdr; båft år dock att genom tidningarne öppna infamling. Någon lista hade ide blifwit utskrifwen och folåraren hade förklarat, att han, ehuru han warit från samma socken, som den omkomne, icke hade tillfälle att påsöljande morgon infinna fig, för att åtfölja kaptenen till polisen och anmäla olyckshändelsen, men till flut dock lofwat att inställa fig. Han fom ide, men Då på f. m. fapten Andersfon skulle begifwa sig upp i polifen, möttes han inwid fartyget af en mansperson. fom yttrade: iska kapten gå upp i polifen, och derpå, då han erhållit ett jakande swar, bad att ban ide skulle göra någon anmälan om gårdagens tilldragelse, ty den, fom föll i sjön, wore ingen annan än den, fom nu lifs lefwande stode inför kaptenen. Nåmnde person aflägsnade sig derefter utan att uppgiswa sitt namn, men lärer wara träds gårdsdrång, anstäld i tjenst hos en trådgårdsmästare på landet i närheten af hufwudstaden. nl.. 1 11?