äja, nog dracks det i botten på gammalt swenskt wis. Jag förstod mig så wäl på att stöta ungherrarna, utan att når gonsin låta narra mig till tokeri, få att jag till flut fid ihop en samlad styfwer, för att slippa tjena och få owett. Det blef fnart bekant att jag hade utlånta penningar, ty wissa personer ha lika godt wäderkorn på penningar, fom räfwen på höns, och jag fif ett halft tjog hyggliga friare; det war en polisbetjent, en perukmakargesäll, en styckjunkare wid artilleriet, ja, allesammans woro rara karlar, och jag wägde mellan de tre före sta; då fom jag en midsommar att följa med min matmoder, fom hade en fläge ting på samma gård, fom nu herr Mans del rår om. Dä fick jag höra talad om huru en flicka fan få fe den man, fom är bestämd för henne i himmelen om, bon går ut en midsomuarnatt til en toråmwäg! Nå ändtligen! utropade Clara, foms ma wi til fafen. mEn klok gumma fade åt mig: klockan tio på midsommarqwällen skall du åta nio salta strömmingar, tag derpå et lar fan öfwer hufwudet, gå ide landswägen,