Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1858, sida 2

tråd, få får man ha tålamod att man ide sliter af tråden, utan nystar på ifrån början till slut; få är det ocdffå med min berättelse om Turken; och börjar i Stodsholm, på ett herberge för refande. Nå, få nysta pål fade Hanna, oh lekte likgiltigt med sitt paraply. Sara teg och spann belt stött; hon war ide wan wid att någon wågade fal la henne i talet. Clara och Selma må: ste bedja länge, innan hon åter upptog härfträden af fin beråttetfe. Ändtligen sade hon: Tjet war ett muntert lif, fade jag, fastän jag fick ingen lön, utan bara owett, sommar od winter. Men jag fif fult upp med drikspengar af alla resande; der bodde herrar från alla lansorter, med hwilka jag blef bekant; alla tyckte om mig; der må I tro att jag lärde känna rika skäningar, fom krämade sig ock fors rade, enwisa finnar, dryga tysilåtna öftgötar, storpratande smälänningar, samt trefliga wermlänningar; ibland dem war också frökens far; åh, jag kände honom som ungkarl, han hade ofta hos sig på hotellet en hel hop af de muntra gosjars na, fom kallade fig Smwenffa botten,v