Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1858, sida 3

bäde fröken Selmas och mamseli Claras framtid, men i mamsell Hanna Starks närwaro kan jag icke säga någonting, hon är otrogen. Åy, låt mig ide wara til beswår! fade Hanna, jag tyder det är ganska roligt att böra kaffespådomar, fastän jag fom ni säger ide tror på dem. Ni är en flof menniska, men mången år wida klo fare än ni. Fa, då är det omöjligt för mig att spå. Kaffet wisar intet annat ån grume mel i en otrogens närmaro. Men jag will få gerna weta om jag ide fnart får någon friare? fade Clara. Tycker ni ide, mor Sara, att jag också kunde få ätminstone en? m Jo wifi, fade gumman, 7fröfen Selma har sju friare, och hon wet ide åt hwilken hon skall gifma fin fora rifes dom och sitt ånnu rifare hjerta! Selma rodnade lifligt, öfwerraskad att gumman i den ensliga skogsstugan hade få noga reda på hennes förhällanden. (Foris.)