Don himmelsblå säg fia fört omkring i rummet med någon undran od sedan med wälwillig wördnad på den åldriga fpinnerskan. Mor Sara lila, fade rosenknoppen, ni är wäl ide ledsen öfwer att wifoms ma och störa er få här oförmodadt, tre fremmande fruntimmer! Fremmande? Wisst icke, jag känner fruntimmerna alla tre både utan och innan. ÄN! utropade rosenknoppen och slog ihop händerna af förmåntng. Den silfwergrå flippte med ögonen fmäflugt, och ritade på golfwet med fitt paraply ofgns liga boffiäfmer; den himmelsblåag ögon widgade fig synbart. Hur fan ni känna of, mor Sara? återtog röfenfnoppen, ingen af oss har fett er förut wi kommo hit i wåras, och wi ha aldrig warit hität förr än nu. Det är hela milen mellan oss och er. eMin fatt oh jag ha känt eder alla tre sedan j föddes. Smwad heter jag? frågade rofenEnops pen nyfifet. tara Mandel, brorsdotter til frydds kramhandlar Petter Mandel, fom är gif!