Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1858, sida 3

drar den egendom, inom hwars område Ugglebo låg. Han war redan närmare fyrtiotalet, starkt byggd och wälwuren, men ehuru hang anletsdrag ännu bibehöllo den urs sprungligen ädla formen, hade uttrycket blifwit en fallen engels, hemskt oh härdt, när det icke lifwades af nöjet. Starka lidelser hade lemnat djupa hålor under hans ögon, fom rörde fig under de bus skiga brynen, lilsom ett lodjurs: hyn war blef, med blåaktig skugga, oh det noga ordnade häret och skägget blåswart med ett och annat silfwerslrä. Du har smak, gamla Sara! fhvaras de löjtnanten sjelfbelåten ffada att ide alla damer tyda nuförtiden fom du. Äy, är det möjligt att någon fan lås ta bli att bli får i löjtnant Roland Bis genffytt? Förr war det omöjligt. Sara lila, fom du wet, men då fatte jag ide märDe på min lyda; jag njöt för ögonblicket utan att tänka på framtiden, Nu, nar jag will fästa mig allwarligt, gör jag det ena nederlaget efter det andra. (Fortsi)