Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1858, sida 3

grof bonddräng, sköt in sin gula lugg, som hängde öfwer pannan, och slutligen hela sin wäldiga gestalt, bugade sig ett par gånger på sned, och såg fig omkring och på gumman med en få häpen blid, fom om han fommit in till sjelfwa bergas drottningen. Sara lade ris på glöden, att den flams made upp, kutten höjde rygg och hwäste göken rusade ut och gol nio gånger, flus gorna surrade döfwande, oc Sara fåg på den unga farten med så trollska Fnifs blickar, att han icke wågade öppna muns nen till spörsmål. Men han wisfte att penningar tala öfs werallt, särdeles hos gamla hexor, tog derför, alltid tigande, upp fin plånbok och gaf gamman en adertonskilling, det minsta som erfordrades för att söka Sara Turks hjelp. Gumman wårdade sig icke att helsa, utan stoppade sedeln i fin wida fjortelsäck, lutade fig till katten och mumlade något, obegripligt för honom, men fom dock katten syntes förstå, emedan han jas made liksom till swar. (Forts.)