Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1858, sida 2

med gräs och örter, särdeles tallök, hwarmed gumman botade yttre skador. Hwad fom dock först flod i ögonen, når man på skogsstigen nalkades flugan, war ett bistert grinande turkhufwud fordom, en galjonbild, hwilken Turken efter hemkomsten från en längre resa förskaffat fig och uppsatt på taket till ett minne. Men folfet ansag att turkhufwudet mar liksom en skylt för flofa gumman, och det påssods, att blott man såg på det, botades alles handa krämpor. Närmast stugan, och tätt kring dess grund, trängdes bolmört, libsticka, oäkta rhabarber, körfwel, malört och andra wexter, hwilka af gammalt nyttjats af fåfals lade kloka gummor och gubbar. Sara Turf ansägs wara klokare än någon annan gumma, hon kunde allt hwad hon wille, hon funde både bota och förgöra kreatur, hon kunde hindra bästa mjölk att blifwa smör, oh göra smör af bara wassla, hon kunde sätta ondt medan hunru oc man, och hon kunde fimma ihop dem fom ide tålte hwarandra; Hon tunde sätta stygn och fulslag på hwem fom helst och bota alla äkommer, fom doftorerne ide funde hjelpa; hon wisste allt,