Dock, jag ju minnes hennes sista bud: Haf hjertat rent, så träffas vi hos Gud. Hon sade: mödosam är pilgrimsfärden — Och fläckfri ingen går igenom verlden. Långt bortom stjernorna, hos Gud alltså, Vi råkas få! På afstånd vattenfallets brus jag hör, Knappt någon vind sig mer i skogen rör. Hur ljuft, att under sommarhimmeln ligga Och slippa menskor om herberge tiggal Hur skönt bland blommor röda, hvita, blå Sin dödssäng få! Det kyler så ... o, jag vill somna nu. Mot lifvets kyla skyddar grafven ju... I ljus de uppgå mina mörka öden; En engel skingrar dem, hans namn är döden, Min barndomsstjerna du; farväl, farväl! Hem far min själ. Godnatt, små blommor, J som stån omkring Min dödssäng i förtrolig syskonring! Snart morgonsoln uppväcker eder åter, Men mig i ostörd frid hon sofva låter, Och ingen afton skall hon hviska mer — God natt till er. Hwarjehanda. Konseqvenserna. En gammal herre annonserade om en bejent, och en neger anmälde sig Herren frågade honom: Begriper du tonseqvenserna; ty i annat fall pagfar du ide för mig? Sambo, få hette negern, bad honom förklara fig närmare, emedan han ide förstod ordets betydelje. IH nu, swarade herren, om jag befaller dig duka middagsbordet, få förftår jag dermed ide endaft att dufen skall läggas på bordet, utan att jemwäl rätterna och såsen framsättas, fåfom en nödwändig tonseqvens, utan att jag må behöfwa upprepa hwarje färffild del, fom skall fåttag på bordet. Abha inföll Sambo, om detta år, hwad herren kallar konseqvenserna, skall jag nog försöka tjena Herren. — Sambo blef strart antagen och glömde aldrig att werts ställa konseqvenserna af hwarje särskild sak. Omsider blef den gamle herren sjuk, och Sambo största hast skickad efter lår faren. Sambo dröjde långe borta. ÄAndtligen återfom han ide blott med läkaren, utan äfwen med proluratorn för att uppfåtta teftamentet, fnidaren för att taga mått till kistan, dödgräfwaren för att i ordningställa grafwen m. fl.Men Same bo, fade den gamle herren, fywartil al la dessa? — Jag har ju endast skickat dig efter lakaren. Herren har ju sagt mig, att jag alltid måtte passa på konseqvenferua, swarade Sambo, och jag tänkte nu, att dessa personer altid utgöra en nodwåndig konseqvens af att frida efter äkaren. — — — — — Sjöfarts-underrättelfer. Febr. 14. Försöket, Pettersson, afg. fr. —— I