mkalsstek, swarade den hjertegode mannen, men som just ej war särdeles slängd i den tyska köksterminologien talffteE — das ist Kalbd-fleifd) vAÄj! pustade löjtnanten, geben mir etwas davon. Och löjtnanten ät fin talfstet. Nu fom en ny rått och löjtnanten undergick samma tortyr. Drifwen af fin en gång antagna rol och fruftande för de fwenska officerarne, i fall af upptäckt, måste han fortsätta fin låtsade okunnighet i swenstan, medan å andra sidan, det satiriska hån och den högljudda munterhet, han warseblef bland sina landsmän wid undra ändan af bordet, redan läto honom smaka alla följderna af hans upptäckta diplomatiska natur. Säkert år att flöjt nanten aldrig förr utftått en fådan forseld. Stora swettperlor tillrade stundtals nedför hang Panna. och när middagen ändtligen war slut, släpade han fig mera död ån lefwande uppå dåd. Euellertid landade man wid Gripsholm, der löjtnans sten sökte närma fig fina landsmån, utan twifwel i den afsigten att anropa deras sförbarmande. Men de höllo honom obewekligt på afstånd. När slottet war bes sedt, antråddes återfärden. Under denna närmar fig en af de swenska officerarne till finnarne och yttrar, wändande sig till en bland dem: (Sn mycket hygglig karl den der unge ryske officeren, säger swensken. Känner min herre honom? Mydet wäl. Wi äro båda födda 1 Helsingfors. Hwad befalls? — Men han år ju 198. Xx tymårr! Han hwarken förstär eller talar ett ord fwenffa ? Han talar swenska lika bra fom jag. Aj! — oc) jag fom trott! — Men Ar han måhända ej heller adjutant hos Finlands nuwarande generalguvernör, grefs we Berg? Äg, bewars! Detta är nog en fan: ning. Samtalet afslutades hår. Huru grefwe Bergs adjutant redde fia med fina swenstå wänner, förmåler hiftorien, till stor stada, alls intet om. Till ofwanskrifne berättelse läses i ett sednare Nummer af Ajtonbladet följande tillägg: ÄSaten förhåller fig i det närmaste få, fom den i Aftonbladet uppgifwes, och anhåller man endast att få göra några be höfliga tillägg. i Ängoåten, på hwilfen håndelsen timade, svar Köping — och doss befälhafware, kap ten Lind af Hageby, ide allenast hufwudföremålet, kring hwiltet intrigen knöt sig, utan jemwäl den, som upptäckte bedräge riet och gansta efterttycligt straffade ber dragaren. Att nämnde befålhafware uns der lustfärden til Gripsholm war och före blef dupe på mannen samt wisade honom all möjlig uppmärksamhet, härrörde före nämligast deraf, att en I hufwudstaden dofatt swensk hade hos honom rekommen derat främlingen säsom löjtnant i ryst tjenst och alldeles odekant med swenska språtet, hwarföre han bad att kaptenen wille godhetsfullt taga honom i sitt hägn hwilket ock utlofwades. Tertius Jnterveniens. Den döende Tiggarflickan. (Ur Skånska Posten). Reen solen sjunkit bakom skogen blå, O, jag vill bädda här bland blommor små; De mina sorger skola öfverskyla.