sej mindre ån trenne perfsoner i rusigt tillstånd stjelpt å wågen med sina lass och derwid tillsatt lifwet. Onsdagen den 7 hade drängen Johan Pettersson från Finsta by och torparen Jan Erik Andersson från Stentorp under Brottberga i Sterikes socken, tillsammans med några andra Skerikesbor, warit på wäg med spannmålsfora från Westerås till Hallsta bruk. J den s. k. Gilltuna gata hare dragaren, som war törstig, hastigt afwikit från wår gen för att dricka i difet och kullstjelpt lasset, hwarwid Pettersson kom under detsamma och nedklämdes i wattnet och leran, samt Jan Erik Andersson inklämdes emellan lasset och gärdesgården, få att han med naden stod emot dennes öfre kant och hade kärrans öfwerträd emot flrupen. Båda blefwo således bokstafligen qwäfda. Den tredje war en hemmansbrukare San Jansson i Jslingby, fom efter förrättad kronskjuts mid Westmanlands regementes uppbrott från Salbohed skulle begifwa fig till hemmet. Då han efter att hafva wid heden intagit nog mydet förtäring skulle på mågen föra om några formån stjelpte han omfull och bröt der. wid halsen af fig få att döden iögonblidligen följde. Således 3:ne nya offer för syllerilasten. — Om de twenne Zuavofficerare, som warit tillstädes wid Arewallamötet, berät tar Skara tidning följande: Dessa twenne Franska officerare hafwa med utmårkelje deltagit uti striderna i Ac frika oh på Krim och åro betäckta med ordnar och blessyrer; den ene, Brincourt råknar 19 af sednare slaget. Denne top: pre Zuavöfwerste blef efter en batalj på Krim kastad i hög bland andra lif, såsom ansedd wara död; men då Ryssarne om natten kommo fär att plundra på slagfältet, uppgräfdes äfwen han och kom då till sans, men höll fig fila tills Rya sarne, efter att haswa utplundrat honom, aflasnat fig; då kröp han till stranden af en båd, der han anropades af en Fransk utpost, fom ämnade skjuta honom, troens De det wara en Ryss, men hindrades der: från af en officer, fom hare medlidande med en sårad, wore han oc fiende; wid närmare undersökning igenfände de tappre Zuaverna uti den halftöde mannen fin egen älskade anförare, fom de aftonen förut begrafwit, och hwilkens underbara å: terupptrådande nu ånarkom i lägret en jublande fröjd. En luftseglares äfwentyr. En luftseglare i Enaland har aifwit