att förut wara stämd? Deras skog war wisst målad. Ja, wål målad. Om nu stadsboarna tyda bättre om en skog fom år målad, hwem fan förmena dem det? Men de ffola då ej heller förtänka oss om den naturliga är of kärare. Jag bar en natt passerat denna wäg. Då jag fom ur skogen war månen upp. gången, stor fom ett ploghjul. Bergfpetfen glänste fom hjessan på en gammal jette; i bäcken flöt rent silfwer, och öfwer landsskapet hwälfde fig den emwiga fjerne himmelen. Det war en herrlig natt. Låt mig slippa er eftergjorda, erbarmliga måne! Jag hade kunnat peta ner den stackaren med min fäpp. Stadsboarne måtte wäl aldrig wara så dumma och låta inbilla fig att det är en skog och dets ta en måne? Den enfaldigaste bonde fås ter ej få plumpt bedraga fig. På det hela taget år det bara elände med od efterhärmning af hwad den gode Guden gör. Blixtarna som sönderslita den wida himlarymden och splittra efars na; åstslagen, för hwilka jorden och hjer tat bäfwa; — eller den första ljusstrålen fom i gryningen darrar på morgonhimmelen; molnen i guld och purpur — hur