de då nog komma derhän, att, om icke något alldeles utomordentligt dukades upp för of, äfwen wi började resonera och slutligen icke ginge dit mer. Det skulle flutligen gå med oss som med wår pastor, som för nägra är sedan ingenting högre önstade ån att ega en ridhåst. Han fit fin önskan uppfylld. Det war en glådje, ett ridande. Numera fommer ide frea. turet ur stallet oftare än hwar fjortonde dag, utan flår der och blir bockstyf. Jag tänker att det förbäller fig på samma fått med alla nöjen. De förlora mydet af sitt wärde då de ej mer öfwerraska och då de följa för tätt på hwarandra. Byns safnad af spektakelfröjden synes mig nus mera ide hälften få stor. Wägen förde mig genom mwår allmän ning och erinrade mig om skogen, fom jag hade fett på theatern. O, hwilken jemns förelse mellan dessa bimmelshöga tallar, dessa wåldiga ckar, och dessa frymplins gar till taån hwilfa fom nogast räckte tid taket! Hwart tog den mågen, denna uns derbara susning, fom här spelar mellan alla grenar, medan der icke ett löf rörde ig? hwart flög han, den lida fågeln, fom är qwittrat fina arict utan gas och utan