war ett underwerk då för en tid sedan er wandrande italienare öppnade sitt spele. werk i wår by och wisade fina dodor, fom nickade och swängde omkring efter musiken fom han drog på en wef. Ad mina wänner, hwad ni skulle spärrat upp ögon och öron, om ni denna afton hade suttit bredwid mig! Dagen derpå, när jag hade uträttat mina kommissioner i staden och begaf mig på hemwågen, skimrade det ännu för ögos nen på mig, och susade det för öronen, och jag täntte då på hurusom ftadaboars na i alla afseenden äro gynnade frame för of, och hwad wi arma bönder mäste umbåra. Sadana komedier, fådan musik, fyrwerkerier, baler och picknicker, och hwad alt deras tillställningar heta. Wieserli-gen gjorde jag den anmärkningen att icke alla woro få inne i roligheten med lif och själ fom jag. De hwiskade bakom mig: det år fru —, det är herr —, den spelar bra, den spelar illa. Det der rörs de ide mig. De fågo ett fpel, jag idel fanning. Jag medger att om wi hade sådana der spektakler 3, 4 gånger i weckan, skulle wanan snart affyla äfwen of. Det funs