fom hade skriswir dessa noter, hade med dessa himmelska toner få när tagit lifwet af mig. Det är en fru hela dan! Nu drogs der ett stort förhänge alldeles af sig sjelf upp i höjden, och sen wisste jag inte mer antingen jag skulle höra eller se. Der kommo fina herrskaper, hwarken fläde da eller oflädda, men vift utstofferade i blommor od silfwerskir, ala med pionröda finder, fom om de hade warit mås lade. Så fom der en hop bortbytingar, fom min landsman kallade för elfwor, med hela deras bagage, och en dwerg som jag nog tror höll det wanliga bewäringsmåttet. Hwad alla de menniskorna egentligen hade att förkunna fan jag ide oms tala, men mina landsman fade att det fanns trydt att läsa, och att de hade lärt fig altsammans utantill. Ånnu en sak, fom war förunderlig: framför mig fåg jag än wäggarne i ett rum, ån en träds gård, än en skog, och emellertid blef jag, fom det öfriga sällskapet, hela tiden fittande på samma stålle. Det war för tokigt. Jag skulle önskat att alla byamännen med hustrur och barn hade med mig fett och hört dessa herligheter. De tydte det